Ett sent inlägg om den senaste tiden.

 
Ja detta är ett inlägg jag försökt lägga upp cirka en miljon gånger, men inte lyckats därför att internet hemma i vårt hus har varit det sämsta i hela världen. Men här kommer det, på en lektion i engelska c tio minuter innan jag slutar. Enjoy.
 
Onsdagen innan sportlovet var det projektarbete-dag. Hanna kom hem till mig med Rebecca i släptåg och det blev lite projektarbete och mycket frukost!
(observera Hannas fötter på stolen. The life of a blogger!)
 
Samma dag skulle vi åka till Kungsbacka och gå på musikal som min fantastiska vän Kristin var med i. Jag tog på mig gos-klänning och dolde min utväxt och de faktum att mitt hår blivit för långt med en hatt. Världens bästa grej. 
 
Under sportlovet var jag på Ullared och hittade en skjorta som jag tyckte skulle passa bra i min garderob. Samma dag var Iris extra gosig!
 
Jag framkallade bilder från Kreta och Emmaboda och de ska all in i min dator så fort jag får tag i en scanner! Här är i alla fall två godbitar från Emmaboda. 
 
 
 
 
 

Why couldn't God make me Elvis?

 
 
Det har varit tyst här ett tag. Det beror nog mest på att jag pluggat och låtit bli att plugga om vartannat, att jag mest gått runt i mjuka bomullsbyxor och försökt ta tag i viktiga saker som körkort, ansökningsbrev och återigen plugg. Ska väl försöka skärpa mig. 
 
Från det ena till det andra så har jag tillbringat lördagkväll och söndag för mig själv, druckit kopiösa mängder cola och sett The Shining och Nowhere Boy. Jävligt bra helg enligt mig själv!
 
 
 
 

Till Hanna.

Idag är ingen vanlig dag, för idag är det din artonårsdag! 
 
Minns du andra dagen i tvåan? Jag hade precis börjat i klassen och mådde illa av nervositet när jag styrde stegen mot sal 001. Där satt du, log och vinkade och tyckte jag skulle sätta mig bredvid dig. 
 
Det finns 45 720 Hannor i Sverige, men bara en Hanna som har en förkärlek till mopsar, bamse, pojkar med snortajta jeans och långt hår, allting som glittrar och som dessutom kan vifta på näsborrarna. 
 
Det bästa med dig är att man kan ha kul oavsett om man dricker vin ur plastglas på festival eller äter pizza en tisdag-eftermiddag. Och att du alltid skrattar så högt att folk vänder sig om när du är glad och stampar så att golven i skolan skakar med dina tuggummirosa kängor när du är arg. 
 
Du är bäst därför att du delar ut kramar när det behövs och att du hittar på lagom töntiga smeknamn på pojkar man träffar i skolkorridorer eller på fest. Att du skriksjunger lika högt som mig på konsert och gärna klär upp dig i rosa peruk, läppstift och glitter när det är party är också något som är bra med dig. 
 
Det har gått 458 dagar sedan du tog hand om mig den där första måndagmorgonen i nya klassen. Snart viftar vi med våra studentmössor på ett lastbilsflak, dricker rödvin i Paris och gör disk-och-städ-scheman i Norrköping. 
 
Men innan dess skall du ha det bästa artonåriga månaderna man kan tänka sig!
Grattis finaste du. 
 
 
 
 
 
 
 

Om söndagar.

 
Förra söndagen skrev jag teater-recension och åt colanappar på mitt golv. 
 
Denna söndagen började jag packa min resväska inför USA (jag åker om mindre än en vecka!!!) och den här klänningen skall få följa med mig på bröllop där!
 
Sedan sällskapade jag med denna boken resten av dagen. Ungefär.
 
Eftermiddagssolen när den är som bäst. Vi behöver inte nämna att den avslöjar allt förbannat damm som samlas i mitt fönster. 
 
Sedan tog ännu en söndag slut. Nästa söndag kommer vara lite mer spektakulär än de senaste för då är jag i USA! 

Det luktar lite svagt av rödvin.

 
 
Nu ser det ut så här i mitt fönster. 
 

Söndag i skogen.

Idag har jag haft en alldeles exemplarisk söndag. 
 
Blev övertalad att följa med på långpromenad i skogen tillsammans med min familj + moster, peter och lillkusin.
 
Så jag tog på mig gosigaste tröjan och röda gummistövlar och följde med. 
 
Min syster passade på att anteckna inför ett skolarbete om barrskogar/lövskogar (Varför sysslar man med sådant på naturkunskapen nuförtiden?)
 
Vi tog fikapaus efter en stund. Här är Dina och Sacko som längtansfullt iaktar oss äta kakor. 
 
Jag och mamma hamnade på efterkälken när vi beundrade utsikten en stund.
 
Såg Jonas Hassen Khemiris "Apatiska för nybörjare" som vi har i läxa i teatern tills på torsdag. Världens bästa läxa enligt mig och var så nöjd att jag inte visste vart jag skulle ta vägen.

När vi ändå talar om födelsedagar.




Om cirka en månad fyller jag år. 19 år, en enligt mig värdelös ålder. Men det hindrar inte mig från att önska mig spektakulära saker i födelsedagspresent.
 
Som till exempel en flygbiljett till Indiana, så jag kan hälsa på min värdfamilj och gå på min värdsysters bröllop. Eller porslin som är fint! Helst Gröna Anna, Mon Amie, Berså, Mumin eller Ribb. Fast egentligen tycker jag nog om allt proslin som är fint. 
 
Jag önskar mig också te i alla dess former. Jag anser att man aldrig kan få för mycket utav te. Likadant med skivor, FÖR många skivor kan man inte äga. 
 
Förutom en välbehövlig flygbiljett, fint porslin, te i alla dess former och skivor att dansa till så önskar jag mig pengar att spara till vår studentresa som går till Paris och saker som är bra att ha när man flyttar hemifrån, exempel bestick, kastruller, rivjärn och allmänt bra och tråkiga saker. 



(Förövrigt är alla bilder från min pinterest)
 

17

 
Kära syster.
 
Jag hatar när du gnäller om småsaker, säger att min vegetariska mat är äcklig och ser ned på min musiksmak. Jag blir frustrerad av de faktum att du är cirka sju centimeter längre än mig och att du alltid klår mig i armbrytning. Men allt de spelar ingen roll för enligt mig finns det ingen bättre syster i hela världen. 
 
I mina ögon kommer du aldrig vara stor. Inte ens idag när du firar din sjuttonde födelsedag. Nej, i mina ögon förblir du en liten lintott på en vit ponny. Jag kommer aldrig sluta förknippa rosa, glitter och läppglans med dig hur gammal du än blir. 
 
Eftersom att jag inte kan fira dig på din födelsedag idag, då du förmodligen ligger i solen med en paraplydrink på Cypern så tänker jag ändå ge dig lite visdomsord från en nästan nitton år gammal storasyster som aldrig kommer förstå sig på din förkärlek till pojkar med håret kammat bakåt och vita tunikor med volanger: Ta vara på de sista 365 dagarna innan din myndighetsdag för det är möjligt att de kan bli de (än så länge) 365 bästa dagarna i ditt liv.
 

 

 
 
 
 
 

Glasögondöden.

Elsa Billgren tipsade om några glasögon på sin blogg och mitt hjärta slog säkert ett extra slag när jag såg dessa. Jag tror jag skulle kunna vara kapabel till att döda för ett par. 

Förstorar.

Från och med nu kommer mina bilder vara lite större. Jag har lyckats lista ut hur man flyttar menyn längre åt höger och anser att jag förtjänar nobelpris då jag är nästintill hjärndöd när det gäller datorer och dylikt. 

Following the neon signs.

Min kameraladdare gömmer sig, likaså min skrivbok där två viktiga texter finns. Min slarvighet är ett stort irritationsmoment just nu. 
 
Jag har projketarbetesångest som näst intill gör mig sömnlös om nätterna och intalar mig själv att allting löser sig samtidigt som jag lyssnar på vackraste låten just nu. 
 
(Min White Stripes tröja <3)

Den näst sista sommarlovsdagen.

Öppnade fönstret i mitt rum, slog mig ned på mitt golv och satt där nästan hela dagen. 
 
Resterna av de gånga läsårets kollegieblock gjordes om inför de stundande läsåret. 
Sedan åt jag besprutade båbär från ICA och läste tills jag fick ont i ryggen. Och så var det med den näst sista sommarlovsdagen.

Ett steg ut i livet.

Ännu en sommar flög förbi innan jag ens förstod att det var sommar. Min artonde sommar. 
Om en vecka börjar jag mitt sista gymnasieår. Det känns helt fantastiskt och fruktansvärt på samma gång och jag förstår inte vart den vad som verkar vara en evighetslång skolgång tog vägen. Det var väl inte alls särskilt länge sedan jag började på mellanstadiet och mamma skjutsade mig till mitt första mellanstadiedisco? Nästa gång de vitklädda studenterna dansar tills de stupar på lastbilsflaken dansar jag också där. 
 
I sommar har jag fått precis som jag vill, för jag har nämligen inte planerat hela sommaren och sett mig själv stressa igenom den som jag gjort så många andra somrar. Nej, i år har jag äntligen lyckats! Trots det så har jag på något vis hunnit med att koka ganska exakt hundra kannor kaffe under min feriepraktik på hjärtintensiven. Jag har fångat lite sol och druckit paraplydrinkar på Kreta, jag skrikit mig hes och lycklig till Kent och dessutom hunnit med både Hultsfred och Emmabodafestivalen. 
 
Nu sitter jag här, iklädd pyjamas trots att klockan snart är halv två mitt på dagen och är utomjordiskt lycklig över att ha internet access igen. Jag har spenderat oändligt många timmar de senaste veckorna under täcket och kollat på allt från Harry Potter till OC. Nu, en vecka innan det är dags att komma tillbaka till verkligheten så är det väl ändå dags att ta tag i livet, städa rummen, vända tillbaka på dygnet och skaffa ordentliga matvanor igen? 
 
Jag välkomnar mig själv tillbaka till livet. 
 
fire in the hills.....

Längtar till festivaler.


Om trettio dagar åker jag till Hultsfred och om sjuttio dagar åker jag till Emmaboda. Det känns som om tiden aldrig gått långsamare.

DSCF1197.jpg
DSCF1122.jpgMoto Boy crowdEmmabodafestivalen 2011

Bilder som funnits i min kamera i en halv evighet.


Mitt internet leker rysk roulette med mig, i skolan är det kulturvecka (fest - och lekvecka) och jag spelar såpaband, dricker vin med personer jag tycker om och har dessutom dödligt långa håltimmar.





Av någon anledning fanns det mycket mat-bilder i kameran.


En morgon såg jag Tjenare Kungen och jag ville bara gråta över de faktum att jag aldrig kommer få uppleva 80-talet som punkare.
(Kolla tapeterna, kolla skrivmaskinen, kolla lampan, kolla hyllan, kolla kläderna, kolla mannen. Den filmen alltså...)


Jag hittade världens finaste underkläder.



Städade och gjorde om i min garderob, och vill sitta där varenda dag i mitt liv.

Lever och andas.

Jag är besviken över att bli tilldelad andrahandsval i skolan, över omständiga svenskaprojekt och svåra kursprov i tyska. Jag är besviken på vädret, det snöar om vartannat och vårens första dag lyser med sin starka frånvaro. Jag är besviken på personer jag tycker hemskt mycket om, personer som jag helst av allt i hela världen inte vill vara besviken på. Jag orkar inte vara besviken.

Annars så är tandställningen borta och jag går mest runt och ler hela tiden, dessutom promenerar jag på Köpenhamns gator om tre veckor.

Copenhagen

Dessutom har jag klippt mig igen.


När jag var ungefär fem år gammal hade jag exakt samma frisyr, fast på den tiden var jag blond.

Klipper av mitt hår och börjar om.



Idag kapade jag av två decimeter hår. Det lade sig i en hög vid mina fötter och jag grät inte ens.

Chokladbollar och halsband

Firar den första sportlovsdagen med nödvändiga apoteksbesök och en fika med min goda vän Andrea.



För ett par dagar sedan hittade jag ett halsband på second hand för en löjligt liten summa pengar. Min vän övertalade mig att köpa det, och jag har fortfarande inte bestämt mig för om jag tycker om det eller inte.


Äntligen har jag lov och jag kan göra precis vad jag vill!

Detta har jag gjort sedan sist.


Pluggt naturkunskap, historia och diktsamling mest hela tiden.

Sett Simon och ekarna som var så bra att jag trodde att jag skulle gå sönder där inne i biosalongen.

Druckit kopiösa mängder blåbärste.

Åkt på en förkyldning

Druckit vin och dansat med personer jag tycker om och firat en artonårsdag.

Varit hemma hos Hanna i Hulu, ridit på ardennerhästar och ätit marängsviss.


Godnatt, imorgon är jag redo att ta tag i mitt riktiga liv.


Tidigare inlägg
RSS 2.0