Januari i min mobil.
Jag heter "feliciaforsberg" på instagram och ungefär såhär har min januari-vardag sett ut där.
Jag prydde min vägg med en Thåström-plansch och en nyinköpt klänning. Lagade himla god pestopasta med Amanda och Andrea en dag.
Jag och Hana såg likadana ut i skolan en dag och mina svarta och Amandas blonda lockar flätades samman.
Var i Jönköping och fikade och en morgon hängde det ett paraply i taket när jag kom till skolan.
Åt helgfrukost hos Hanna som bor i skogen och var ensam hemma med mitt yrväder till hund en dag.
Såg på Fucking Åmål och drack Juice en natt. I skolan ska jag läsa en diktsamling som med all största sannolikhet kommer vara min död.
I don't care if monday's blue.
Bestämmer mig för att denna veckan ska bli så jävla bra!
Jag tar på mig min finaste tröja och gör besök på tandregleringen till ett äventyr.
En lista om musik.
VAD LYSSNAR DU MEST PÅ JUST NU?
NÄMN EN LÅT SOM GÖR DIG LEDSEN.
VILKEN ÄR VÄRLDENS MEST STÖRIGA LÅT?
BAND / ARTIST DU NYLIGEN UPPTÄCKT?
SENASTE KONSERTEN?
DITT FAVORITSOUNDTRACK?
Nu förtiden blir det en hel del Winnerbäck och Patrick Wolf under kalla promenader i snön.
NÄMN EN LÅT SOM GÖR DIG LEDSEN.
Har nog ingen låt som gör mig ledsen, men denna låten lyssnar jag i alla fall på när jag gråter.
VILKEN ÄR VÄRLDENS MEST STÖRIGA LÅT?
Jag Kommer - Veronica Maggio (Förlåt Maggio-fans men om jag tvingas lyssna på den en gång till så smäller jag av!)
FAVORITBAND/ARTIST, OF ALL TIME?
FAVORITBAND/ARTIST, OF ALL TIME?
Kent. Behöver inte säga mer än så.
BAND / ARTIST DU NYLIGEN UPPTÄCKT?
Angus & Julia Stone.
BÄSTA KVINNLIGA RÖST?
Har egentligen väldigt svårt för kvinnliga sångare och byter favorit lite hela tiden, men som det ser ut nu så tycker jag fantastiskt mycket om Miss Li's röst.
BÄSTA MANLIGA RÖST?
BÄSTA MANLIGA RÖST?
Vilken röst slår Freddie Mercury's?!
VAD LYSSNAR DU PÅ NÄR DU HÅNGLAR?
VAD LYSSNAR DU PÅ NÄR DU HÅNGLAR?
Jag tycker nog att det allra mesta passar att hångla till! Fast någon gång i mitt liv måste jag hångla till Foreigner's I Wanna Know What Love Is, som de gör i Fucking Åmål!
VAD LYSSNAR DU PÅ INNAN DU GÅR PÅ FEST?
Alltid alltid alltid denna låten!
SENASTE KONSERTEN?
Det var så länge sedan men om jag inte minns fel så var det Håkan Hellström på Liseberg i höstas.
HAR DU NÅGONSIN DEJTAT EN MUSIKER?
Nej, kanske ska prova?
VAD TYCKER DU OM KLASSISK MUSIK?
VAD TYCKER DU OM KLASSISK MUSIK?
Det är skönt att göra läxor till.
VAD TYCKER DU OM COUNTRYMUSIK?
VAD TYCKER DU OM COUNTRYMUSIK?
Jag tycker om Johnny Cash och liknande, men ny och modern country har aldrig fallit mig i smaken.
LYSSNAR DU PÅ MUSIK PÅ FRÄMMANDE SPRÅK?
LYSSNAR DU PÅ MUSIK PÅ FRÄMMANDE SPRÅK?
Tysk musik har jag lyssnat på i en halv evighet. Fransk och isländsk musik hör också till vanligheterna.
VILKEN KÄND MUSIKER SKULLE DU GIFTA DIG MED OM DU FICK CHANSEN?
VILKEN KÄND MUSIKER SKULLE DU GIFTA DIG MED OM DU FICK CHANSEN?
Om jag var ungefär 30 skulle jag varit gift med John Engelbert. Sådeså.
DITT FAVORITSOUNDTRACK?
Film: Edwars Scissorhands och Alice in Wonderland
Musikal: Wicked
SÄTT PÅ EN LÅT SOM AVSLUTAR DEN HÄR LISTAN FINT.
Sover över
Avgudar Hannas garderob och provar allt från fantastiska kjolar till rosa peruker!
Dricker blåbärste ur muminmuggar och glömmer av skolångest och vardagsproblem för en stund.
Lagar godaste tomatsåsen och äter chips, dricker trocadero och tycker att På Spåret är det allra bästa med fredagskvällar.
Fnissade oss till sömns och jag tänkte att sleep-overs är så underskattat.
Ni talar om vänskap, jag stänger min dörr.
Målar mina naglar med glitter och dricker te ur min bästa kopp. Sitter en stund i mina föräldrars sovrum för det är det finaste rummet i huset och sedan är nattens feberfrossa ett minne blott.
En januarihelg
Sitter med datorn i knät och försöker dämpa min söndagsångest med Harry Potter dubbad på svenska på VHS.
Så här har min helg sett ut ungefär.
I fredags såg jag ut så här när jag och Hanna äventyrade under gatlyktornas gula sken.
Det blev lördag och Andrea provade pastelliga drömmar och glittriga toppar inför balen. Jag och Amanda var med och hjälpte till med allt från smakråd till att stänga dragkedjor. Dansade med fina vänner på Jazzhuset iförd en ny favoritklänning.
Vaknade alldeles för sent söndagmorgon. Gjorde pasta och såg på gamla VHS-filmer. Den halvtaskiga bildkvalitén och disneyklassiker dubbade på svenska gjorde mig nästan gråtfärdig av nostalgi.
With all your lies, you are still very lovable.
Tråk-torsdagar som denna när man förtvivlat försöker sysselsätta sig hela eftermiddagen för att inte somna eller gå under av tristess pluggar jag och lagar vegetarisk mat till min familj.
Cardigan clip
Något inom mig skriker efter en sådan.
Klagar och gnäller.
Jag hatar att se någon man bryr sig så jävla mycket om förstöras och förstöra och inte låtsas om det. Det svider och jag vill mest av allt bara vrida tillbaka klockan ett litet tag och försöka ställa allt till rätta. Det är också påfrestande att känna sig ensam, fastän man inte är det och inte ha någon som förstår någonting.
Jag tycker inte om den här årstiden - Utfyllnadsmånader. För vem lever nu egentligen? Inte jag i alla fall. Jag är precis som alla andra och hyser stark längtan till vår, sommar och festivaler. Att sluta tvåan och aldrig mer bära hem vare sig tyskaboken, idrottskläder, kemiläxa eller matteångest. Att börja trean och kanske för första gången känna att man nog valde rätt gymnasieinriktning ändå? Då kan jag börja leva igen!
Här är några bilder som gör mig lite glad.
Fyra kvällsbilder
En vän flyttade in i sin nya lägenhet idag. Vi överaskade med inflyttningspresent och godis.
Något osammanhängande.
Just nu ligger skolarbeten och fritid i samma hög på hyllan. Jag får en känsla av att jag måste ta tag i saker och sluta läsa tre böker samtidigt.
Vill åka till Hultsfred men är osäker på om mitt sommarlov räcker till. Fast om jag inte åker så kommer jag nog gråta oavbrutet 14 - 16 juli. Nu ska jag i ren tristess färga mitt hår.
Spontanresan till Jönköping.
Jag och mina fina kvinnor tog första bästa buss till en stad som ännu är outforskad. Vi hamnade på ett finaste fiket.
Jag hade på mig en ny skjorta och ett halsband jag hyser någon slags hatkärlek till dagen till ära.
Hanna glittrade.
Och Amanda var väldigt "Amandig" med hipster-mössa och hängslebyxor.
Passade på att träffa min USA-vän Victoria som är bosatt i de finfina Jönköping. Det var ett kärt återseende.
Jag fyndade en troligvis ny favorithatt på Monkis rea.
När vi åkte hem var himlen rosa och jag följde med hem till Amanda och satt i hennes rum, målade naglarna bruna, nynnade med till Joy Division och åt kaksmet. Funderar på varför inte alla dagar kan vara så här fina?
Lever livet en eftermiddag.
Sitter på fönsterkarmen hela sista lektionen och låter solen värma ryggen. Går till biblioteket med Hanna, lånar fem skivor och en bok. Promenerar hem till mig och ser på filmen vår klass såg när vi var på praktik och dricker te.
Bakar snabb-kladdkaka och hänger i min soffa med Amanda och David som dök upp. Blir ensam hemma och går ut på promenad, äter potatismos och pratar om förändring, studentmössor och stress med Andrea.
Nu är klockan snart midnatt och jag går och lägger mig alldeles för sent ännu en kväll.
It's just a sigh, just a sigh.
Idag struntar jag i att göra saker jag borde göra.
Jag spelar Wind In The wires extra högt och skriver några rader om hur enkelt något kan förstöras och hur mycket jag hatar mänskligheten i min dagbok. Tar på mig min bästa stickade tröja och går och hämtar skivor jag beställde för nästan hundra år sedan, bestämmer mig för att gå en omväg hem och tycker att min fula stad är alldeles för tyst.
När jag ändå struntade i allt så passade jag på att se på Made In Dagenham.
Varje sandkorn har ett nummer.
Efter vår korta visit i huvudstaden så kom jag bland annat hem med en senapsgul manchesterskjorta.
En klänning jag ryckt i ganska länge från Monki.
Min Kent-samling blev komplett och jag struntade i att jag bara smyglyssnar på Daniel Adams Ray och spontanköpte hans album.
Dog inombords när jag fann denna tavlan på Urban Outfitters rea. Nu står den väl synlig brevid marimekko-skålen.
Tyckte att en glittrig klocka skulle passa bra på min handled.
Amanda drog generöst loss en en Thåström-plansch från en husfasad. Nu sitter den på min annars så tomma vägg.
I Stockholm.
Så här såg det ut när två euforiska tonåringar ramlade gatorna fram i Stockholm.
Stockholm vaknar långsamt.
Packar väskan med svart hatt och kjol, kamera och något att läsa.
Jag och Amanda far till Stockholm och lever livet en liten stund.
Oktober, November och December 2011
I oktober höll jag mest till i skolan och hemma hos Amanda. Det regnade mest hela tiden fast jag tyckte det tillhörde hösten och försökte att inte klaga så mycket.
Min fina vän Lotta fyllde arton år och det firades en hel helg!
En dag i oktober blev Iris en del av familjen.
Jag, Andrea och Amanda var på kulturnatta i Göteborg. Vi frös, sade god afton till tre fina pojkar och letade efter ett ställe att fika på.
Hade badkarsfest i oktober.
Tog de klassiska höstbilden.
Jag blev arton, myndig och allt vad det innebär. Drack vin lagligt med några vänner en kväll.
Jag var fransman på maskeradfest.
November.
Under höstlovet besökte jag och min familj New York.
Jag såg Wicked igen och kunde dö lycklig.
Jag gjorde om i mitt rum och nu för tiden ser det ut ungefär så här.
Vi åkte till Jul på Liseberg, strosade runt bland fejksnö och jag hade jeansjacka, låga docs och vann stjärnvinst.
Världens bästa Hanna fyllde sjutton år i staden och det firades med sushi och spelkväll.
Amanda, Andrea och David hjälpte mig att göra lila dip dye. Jag blev nöjd och håret blev så himla slitet. Så mitt älskade dip dye försvann tyvärr av redan i december.
December.
Jag började december med att vara spågumma på cirkusfest.
Var med pappa i Göteborg en dag och glittrade lite.
Jag bakade pepparkakor ovanligt lite i år.
Slog in julklappar som skulle skickas till USA.
Jag köpte världens bästa sammetskjol.
Helt plötsligt blev det julafton.
En dag mellan jul och nyår gick jag enbart runt i pyjamas, drack te, lyssnade på musik och städade min garderob.
Jag och fina vänner avslutade 2011 på bästa sättet i tjugotalsanda. Det var en fantastiskt fin kväll.
Delar säng och köper skor.
Snart är mitt jullov slut. Jag blir lite bitter varje gång jag går förbi skolan på väg hem och skulle hemskt gärna ha jullov i en vecka till.
Min vän från Lidköping har varit på besök. Jag tycker om när hon är här. Vi delar säng, bakar äckliga kakor, ser på film och skrattar åt saker som egentligen inte är kul.
Idag lyckades jag komma över ett par fantastiska skor som blev mina för hundra riksdaler.
En annan slags årsresumé.
Jag har tre slags "traditioner" när jag sitter uppe om nätterna och inte kan sova.
Den första är att lyssna på Kent. Alltid. Varenda uppesittarnatt.
Den andra är att skriva alla slags texter. De flesta skrivs i min dagbok och glöms av ganska så fort.
Och den tredje är en ganska ny tradition, att minnas tillbaka till USA.
Detta började när jag hade svårt att sova under ett par veckor i November/December, jag började bläddra igenom de bilder jag tog under året, läsa min usa-blogg (Foppa I Amerika) och alla minnen bara flög tillbaka. När jag tillslut somnade så kunde jag ibland få för mig att jag somnade i mitt amerikanska rum, då öppnade jag ögonen och förväntade mig att se min värdsysters säng några meter bort men blev bara himla förvirrad när mina ögon istället möter en randig soffa.
Jag blir på något sätt inte klok på mig själv för helt ärligt talat så hade jag det inte så lätt där borta i staterna. Fram tills för kanske två månader sedan tyckte jag det var hemskt jobbigt att prata om, jag kände så mycket ånger och tyckte att jag misslyckats på något sätt eftersom att jag helt ärligt inte hade haft den där otroliga, supermegaawesome "high school experience". Min höst 2010 i USA var misär. Jag längtade hem så mycket att det kändes som om jag skulle gå sönder. Jag somnade ofta på en fuktig kudde och vaknade med en klump i magen. Jag vet inte hur många gånger jag satt och såg ned i bänken i skolan och såg tårar droppa på matteprovet. Jag ringde hem en gång i veckan ungefär och varje gång samtalet var slut sved det i ögonen av salta tårar.
Jag har nog aldrig gråtit så mycket i hela mitt liv.
I skolan var jag mest tyst. Att längta hem, gråta och ha ångest hela tiden gjorde mig så trött. Jag orkade inte prata och vara social, något som annars känns så självklart att göra när man hamnar bland nya människor blev plötsligt så svårt. Jag hade väldigt få kompisar i skolan.
Jag tyckte inte om min skola, det var en kristen privatskola och hade inte så många elever. Vi tvingades bära fula skoluniformer och betala löjligt mycket pengar för en äcklig sallad i skolmatsalen. Jag som allltid varit väldigt intresserad av religion tyckte att det skulle bli kul att få gå i en kristen skola i ett år. Men när jag väl satt där, trött, blek och ångestfylld klarade jag tillslut inte av att höra att homosexualitet är ett verk av satan, gudstjänst varje måndag och bön fyra gånger om dagen. Jag passade inte in och jag ville nog inte heller passa in där heller.
Folk har frågat, och frågar mig fortfarande hur man vågar, hur man orkar och varför jag inte åkte hem. Jag ville åka hem och en dag ringde jag min RC (en slags mentor som ska se till att jag har det bra) och sa: I want to go home. I can't do this anymore. Men jag överaskade mig själv genom att vilja fortsätta mitt år. För när man velat och strävat efter något så länge så kan man inte bara ge upp så enkelt, det går inte på något sätt. Att avbryta mitt år och åka hem skulle för mig kännas som ett misslyckande. Ibland blir jag nästan irriterad på folk som gnäller över om att de inte har tillräckligt mod för att göra något sådant, för jag tror att om man verkligen vill något så vågar man förr eller senare! "Modet kommer gratis med drömmen man har" Sade en vän till mig en gång.
Jag brukar referera mitt utbytesår till det västa och bästa året i mitt liv. För trots att jag trodde att varenda milimeter av mig skulle gå sönder så hade jag stunder då allt var så bra. När jag ser tillbaka på mitt år så var det värt att ha legat ihopkrupen i fosterställning med ångest som aldrig verkade vilja ta slut när jag tänker på de fantastiska stunder som fanns, de otroliga platserna jag besökt och de fina människor jag lärt känna. Jag hade det helt enkelt så jävla bra där ibland och jag är så glad att jag gjorde det! Det är en galen känsla, det är verkligen en känsla av accomplishment man känner och för första gången i mitt liv kan jag säga att jag är stolt över mig själv.
2011 är slut och nu förstår jag verkligen att mitt utbytesår är över på riktigt. Det tar inte längre emot att prata om det som vart jobbigt, spärren som funnits där förut när hemlängtan, ångest och missanpassning kommit på tal har givit efter och nu känner jag att jag inte orkar med att bara vara positiv hela tiden. Det finns ingen att dölja sanningen för längre.
"Det var ett ett väldigt jobbigt år, men det var det värt!"
Så här dansar vi in det nya året
Åkte tillbaka 90 år i tiden och firade ett gott nytt 1922.
Jag hade så kul att kameran glömdes bort en aning, men här kommer i alla fall några ögonblick från kvällens början.
