Det kan vara jag som står på tur.

När klockan slår midnatt sitter jag med vemodet som sällskap och lyssnar på Winnerbäck. Staplen med läxor ligger på min randiga soffa och kallar på mig men jag höjer bara volymen och Lars sjunger högre.

Jag äter upp mina sista mustachlakritsar och skiter i allt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0